Att jag har varit farmor i 1 månad och 4 dagar det vet jag...
Men nu vet jag att jag är farmor till Ludvig <3 som den lilla söta killen ska heta...
Så det är nu en liten björnliga med namnen Nilas, Eddie och Ludvig :)
På bilden är det minstingens små tassar :)
Jag tyckte det var en så otroligt fin bild.
Söta svärdotterns bästis är helt otroligt duktig på att ta foton. Hon har verkligen öga för att se saker i kameran...
Och nu har hon fått en ny favoritmodell, så det kommer bli många fina kort på Ludvig framöver, antar jag.
Det här tillhör en liten serie hon gjort med bara svartvita foton på hans fötter och händer och hur kan något vara så sött?? ;)
Han växer så det knakar. Nu väger han 4100 någonting och det är rätt mycket med tanke på att han vägde bara ca 3300 .. vid födseln.
Det går jättebra för honom och hans föräldrar. Både jag och mormorn är skitstolta över dom, men inte ett dugg förvånade för det har vi vetat hela tiden att det skulle göra.
Min kärlek har varit här i helgen och vi har det väldigt mysigt.
Det är så lugnt och tryggt med honom och det smittar verkligen av sig.
Nu klev han precis utanför dörren och livet återgår till det normala, höll jag på att säga - men till det vanliga då i allafall :)
Vi har gjort i princip ingenting.
Vi har bara trivts.
Det räcker långt och väl.
Nästa helg åker jag till honom, för då ska vi ha kalas för tjocka släkten.
Han fyller nämligen år på Alla Hjärtans dag min gubbe, och då blir vi lika gammal igen ;) Då är det slut med och ha en "toyboy" för min del, haha!
Innan han for, så stoppade han åt mig en femhundring till bensin så jag tar mig dit till honom.
För han vet så väl att den helgen brukar jag vara totalt luspank, eftersom min "lön" - pension - kommer på tisdagen efter.
Men nu blir det lite roligt i allafall då, den helgen...
Min lilla söta mobil som jag fick har jag ju redan berättat om i min andra blogg..
I dag ringde den, och det var sonen.. och först fattade jag inte vad det var som lät .. det plingade som en liten trudelutt bara ;)
Sen kom jag på det och svarade, och då skrattar sonen i andra änden.. "Jag förstod väl att jag måste ringa länge så du fattade vad det var som lät," säger han..
Jaja.. dom känner sin mamma, mina ungar!
Nu ska jag småplocka här och göra mer kaffe ..
Du kan läsa mer om mig i andra bloggen ... som jag är ...
Ha det bra!
